Stålpappan

TRETTIO ÅR!!!
Känns helt sjukt. Grattis älskling!!!

Tur att hon ser ut som sjutton annars hade man ju behövt gå ut på köttmarknaden igen.

Så här ser en typisk dag ut när jag hänger med Frida till någon av hennes väninnor:

Först och främst, fikat...
Det är inte lite kex, kakor, bullar, tårtor, kaffe och the som ska konsumeras varje gång det drar ihop till leka med andra mammor. Enligt mina uträkningar konsumerar i snitt en mamma på besök 100gram kex, 700gram bullar, 1,5kilo tårta och till det ska det drickas ungefär en liter kaffe.
När vi män träffas så tar vi oss på sin höjd en kopp kaffe och en snus till det. Inget tjafs och kladdande med kakor och annat skit. Kladdandet överlämnar vi åt barna.

Sen när det har ätits så ska det fotas. Man ska fota barn, föräldrar, varandra, inredning, minspel, föräldrar med barn, hundar, katter, ja allt som fastnar på bild ska också göra det. Det är nästan så att kameran tas med in på toaletten för att fota vad som händer där, vilket naturligtvis inte är mer än en massa mammor som springer in och ut på toaletten för att kolla frillan, tröjan, ögonfransarna och resten av vad man kan hitta som hänger snett. Igår testade jag att spela med fullt ut, fixa frillan, fika mycket etc. Det var väldigt trevligt och som grädde på moset fick jag några klockrena foton!

Så här såg några av bilderna från gårdagen ut:

Okej. Nu har Frida och Kicki "teamat" ihop sej mot mej och påstår att jag har varit alldeles för elak mot Frida i mina blogginlägg. Därför har jag bestämt mej för att gå ut officiellt och berätta för alla att jag älskar min familj mer än allt annat på jorden. Ifall någon kanske har fått en uppfattning av något annat så får jag be om ursäkt. Frida är damen av mina drömmar och vi älskar varandra.

Sen vill dom att jag ska säga att det inte är synd om mej.

Så nu var det gjort.

Obs! Bilden nedanför är ett montage.

Nu är det sista helgen som jag har långledigt, alltså torsdag till tisdag. Det har varit extremt skönt att vara hemma lite extra och det känns förjäkla trisst att behöva jobba som "vanligt" igen.

Som vanligt har Frida planerat in varenda minut av helgen som kommer. Jag fattar inte hur småbarnsmammor tänker... Bäst jag planerar idag vad jag ska göra om ett år. Jag menar, kan det inte vara skönt att ta dom lediga dagar man har tillsammans lite som dom kommer. Just nu känns det lite som att det är tvingat till att hitta på nåt så fort vi får en ledig minut ihop. Kanske jag bara ska le och vara glad över att jag slipper vara kreativ? Nej, jag kanske inte är den som hittar på mest, men jag vill ändå känna känslan av att kunna vara spontan. Inte känna sej så låst till att hitta på nåt. Ibland är det faktist skönare att bara vara.



Varför kan vi inte vara lika spontana och kreativa som våra barn? Jag menar hur schysst är det inte att bara kunna säga: "Ge mej en pensel för nu vill jag måla i fem minuter". Eller: "klä på mej för nu vill jag gå ut och åka bob en timme". Friheten sitter i spontaniteten. Eftersom jag är låst hela dagarna till att hitta på saker som är bestämda på förhand får man ta till andra metoder för att känna att man bestämmer över sitt eget liv. Till exempel så stannar jag uppe mycket senare än vad jag borde på kvällarna bara för att själv kunna bestämma, nu ska jag gå och sova. Det finns säkert fler saker jag gör bara för att känna lite bestämmanderätt över mitt eget liv, men det får vi ta en annan dag för nu ska jag gå och spontansova i en ungefär sex timmar så att jag orkar leka med mina otroliga barn imorrn.

På återseende!

Brukar vanligtvis inte vara mer än att sitta i soffan och glo på tv'n. Men ikväll hörde jag ett märkligt ljud från datarummet och var tvungen att smyga mej dit. Följ med och titta på vad som sker efter mörkrets inbrott i Brunflo.

Detta gör "vi" på kvällarna... from Rickard Flodkvist on Vimeo.

OBS! Det är inte en snus som ligger under min läpp. Jag har lagt in papper för att komma över det värsta snussuget.

Jag har slutat snusa. Det är sjukt jobbigt. Jag tog min sista snus i Fredags och jag har inte kunnat tänka en klar tanke sen dess. För varje dag som går kommer jag på fler anledningar till att snusa. Det är sjukt gott, det är inte SÅ dyrt, man mår bra, man lever längre etc.... Ni ser jag hittar på det mesta också, bara för att rättfärdiga snus. GE MEJ STYRKA!

Måste släppa tankarna på snusningen ett tag. Lägger in en pappersbit och njuter av livet.

Våran helg i bilder:

Resan dit.


Mycket stoj och bus!





Maria, Jocke, Jag och Frida

Olof gosar in sej i August.


Kusinbild!


Okej! Det tog mej 35minuter att lägga upp dessa bilder och på den korta tiden hann jag tappa motivationen till att skriva. Kanske kommer på nåt underfundigt till imorrn. Förresten en sak måste jag bara få berätta. Sen jag klippte mej har Frida kommit med komplimanger hela tiden. I tid och otid. Det är nästan som att man börjar ana att hon kommer att hoppa på mej här nån dag. Men vem vet? Spännande är det i alla fall...

Men hur går det i OS!?!?
Är det tidernas största flopp att alla tabbar ur..?
Nu får vi hoppas att Björn Ferry åter igen visar upp vart skåpet ska stå.

Idag fick Helmer och August ett paket från min systeryster. I paketet låg det varsin matchande dress från POP, ett memoryspel till Helmer och ett par tärningar som ska hänga i August vagn. Alltihop var väldigt fint! Tack så mycket!

Samvetet blir dock inte på topp när man får paket som man vet kostar nästan dubbelt så mycket som man själv köpt för. Jag vet, jag vet, det handlar inte om pengarna utan om tanken men känslan av att ha köpt för mindre finns ändå där i bakskallen. Jobbigt.

Hansa, som äger gården där vi bor har idag fått ett bud så nu blev det verklighet att vi måste flytta i sinom tid. Men inget ont som inte har nåt gott med sej, vi vill ju faktist äga hus så nu gäller det verkligen att vi tar oss iväg och kikar på husen som ligger ute. Spännande tid som ligger framför oss nu. Hoppas, hoppas att vi kan hitta något bra.

Nu sover Helmer sen ungefär en timme tillbaka men August verkar inte vilja somna.

Jag går och går och går med han i famnen eller i bärselen tills han somnar in. Prövar sen att lägga ned han och allting verkar vara frid och fröjd. Efter ca 1-5minuter vaknar han och skriker som att någon har varit och nypt han. Då plockar jag upp han och går och går med han i famnen eller i bärselen tills han somnar in. Prövar sen att lägga ned han och allting verkar vara frid och fröjd. Efter ca 1-5minuter vaknar han och skriker som att någon har varit och nypt han. Då plockar jag upp han och går och går med han i famnen eller i bärselen tills han somnar in. Prövar sen att lägga ned han och allting verkar vara frid och fröjd. Efter ca 1-5minuter vaknar han och skriker som att någon har varit och nypt han. Då plockar jag upp han och går och går med han i famnen eller i bärselen tills han somnar in. Prövar sen att lägga ned han och allting verkar vara frid och fröjd. Efter ca 1-5minuter vaknar han och skriker som att någon har varit och nypt han.

Ja så där känns det, det går bara runt, runt, runt. Mycket upprepningar idag men eftersom ni inte har något bättre för er än att läsa mina visa ord så kan ni lika gärna läsa dom igen och igen, och igen...

Haha nu ska jag sluta.

Måste bara berätta att imorrn sticker vi iväg till glada hudik där fridas syster med familj bor. Ska bli väldigt skönt att komma bort ett par dagar, om än bara till Hudiksvall. Så förbered er på bildkompensation för idag efter helgen.

GO BJÖRN FERRY!!

Måste bara berätta att vi idag ska och kika på ett hus i Odensala. Ska bli sjukt spännande!
Veckorna som passerar just nu är sjukt jobbiga. Vi vet varken om eller när vi kommer att få flytta. Vi går på helspänn helt enkelt. Hade vi inte haft barn hade det kännts extremt mycket lättare. Då hade vi kunnat ta en skitlägenhet i ett par veckor tills vi hittade nånting vi gillade men med tanke på att Helmer går på dagis och måste skolas om varje gång han börjar på ett nytt så har vi lite press på oss att hitta ett boende som vi trivs med på en gång.

Jag tror inte att vi kommer att bo kvar i Brunflo då Frida nu bestämt sej för att hon hatar Brunflo. Hon tycker det är fult på nedersidan och blåsigt på ovansidan Jag kan väl hålla med om att det kanske inte är så vackert men jag gillar ändå Brunflo på grund av "bykänslan". Vi får väl se vart vi hamnar men just nu kikar vi på hus lite mer centralt eller alternativt på andra sidan Östersund, Ås, Frösön osv.



Så här goa är mina killar när dom "lägger manken till".

Tjena tjena!

Inget inlägg på många timmar nu, det beror på att jag satt större delen av kvällen och klippte ihop en liten kortfilm från när vi var på djungelhuset senast.

Det tar tid att klippa ihop enkla filmer även fast jag använder det enklaste programmet som finns på marknaden, windows live moviemaker.

Men den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge. Usch vilket uselt ordspråk. När jag vill ha något vill jag ha det nu, inte sen eller snart, NU.

Men hur som helst så tar det sin lilla tid att redigera film. Stackars dom som videobloggar.

Ajja nog tjatat, här kommer filmen, mycket nöje!

En dag på djungelhuset. from Rickard Flodkvist on Vimeo.

Tänk vad konstigt det är att dom man älskar mest har man lättast att bli förbannad på. Och inte bara det man blir oftast mycket, mycket argare på personen än man blivit på en som man inte bryr sej ett skit om.

Ta för exempel Frida.
Ibland när Frida pratar så svarar jag inte, det är inte för att vara otrevlig eller nonchalant utan för att jag helt enkelt inte har något att tillägga och känner det som att det är överflödigt att kommentera.
Det finns ingenting på denna jord som retar Frida lika mycket som när jag gör så.

Vad ska man göra åt saken då?
Förmodligen i just detta fall måste jag öppna käften och säga: "mmm" eller "jag håller med" för att undvika att förstöra i värsta fall en hel dag.

Men i det stora loppet då?
Varför är det lättare att tända till på vad ens närmaste tycker, tänker, säger eller gör? Jag menar, jag går omkring och försöker göra Frida till lags med det mesta jag gör, ja jag skulle nog kalla mej själv toffel. Men det finns också gränser. Jag spelar fotboll och åker därför på träning när vi har träning med laget. Är det fel av mej att "unna" mej själv att träna fotboll? Det är ganska påfrestande för Frida att jag har ett visst antal träningar varje vecka.

Hur löser ni när ni inte räcker till? Är 24 timmar på ett dygn för lite? Jag önskar bara att jag kunde vara rättvis i min "tidsutdelning" mot alla parter. Barnen, Frida, fotbollen, jobbet och vänner. Det är inte lätt. Ska ta och skaffa mej en sån där klocka som Hermione Granger har. Det skulle vara det ultimata! Vara på flera ställen samtidigt. Oj vad enkelt allt skulle vara.

Bilder från dom senaste dagarnas bravader. Helmer har som sagt fyllt två år och har i och med det blivit en storkille! Grattis gubben! Tobbe har varit på besök och vi har hittat på massor utav skoj, bland annat grävt en snögrotta, varit på djungelhuset, ätit gott och bara umgåtts!

Snickarn var ju här i veckan och kollade igenom huset. Han konstaterade väl egentligen det vi redan visste, det är satans mycket som ska fixas och det krävs, pengar, engagemang och ork! Vi har väl inte tagit något beslut men det lutar väl åt att vi inte kommer att köpa gården. Det som är bra med allt det här är att vi har i alla fall kommit fram till att vi vill bo i hus.

Mitt bästa bygge i hela mitt liv! from Rickard Flodkvist on Vimeo.

Jaha, då sitter man och kvälls/helg jobbar igen. Fy fan vad tråkigt. Tänk att det är detta som Frida anser vara min egen tid, då jag får njuta av tillvaron och va för mej själv. Inget illa ment men det känns helt jävla otroligt...

Så vad gör jag då?

Jag sitter och svarar i telefon på Eniro118118. Jag svarar på ungefär 300 till 400 samtal per dag. Mellan samtalen har jag i snitt EN sekunds väntetid. Ganska bra tryck alltså. Detta blogginlägg skriver jag på rasten.

Nu till den bra skiten. Vi har fått tillbaka internet, det är som att telia gick in och läste mitt blogginlägg och förstod att "så här kan han fan inte ha det". Det tog relacomteknikerna ca 10minuter att fixa felet, jävligt bra! Synd att det är såna tomtar som sitter på supporten där. Imorrn ska jag försöka hinna lägga ut lite bilder från dom senaste dagarna. Det är mycket som har hunnit hända, Helmer har fyllt två år!!!! Tobbe, en av mina bästa vänner från Luleå och snart gudfar till August har varit och hälsat på ett par dagar. Vi har haft en snickare på besök som har hjälpt oss att gå igenom vad som behöver ses över på gården.

Mycket spännande som har hänt men håll ut tills imorrn så ska ni få en riktigt god kaka att bita i.

Hej alla glada!

Efter dagislämning av Helmer idag åkte vi in till stan. Vi bestämde oss för ta ett litet pitstop på Jamtli innan mötet på banken. Varför just Jamtli då? -Jo, för att Fridas mamma jobbar där och vi får äta gratis! Haha, just det ekonomitänket vi behöver för att få ta ett lån :) När vi som bäst håller på att plocka från salladsbordet så dyker Fridas brors sambo, Anna, upp med hennes två barn Elsa och Selma. Så det blev en liten "mini-släkträff" av det hela. Väldigt trevligt!



Så här söt är Elsa när hon vet att det vankas fika och varmkorv.

Efter den goda lunchen var det dags för lite allvar så vi klev in på Handelsbanken i Östersund där vi hade bokat ett möte med självaste chefen, Petter.

Ungefär så här tror jag att han uppfattade mej (min paranoida hjärna som spökar igen, bra psykolog någon?):

Jag: -Hej jag är 24år och en osnyten snorunge som jobbar på eniro kan jag få låna 2,6millar av dej?
Han (tänker): -"Sure", varpå han gör en mental nedåtpekande tumme samtidigt som han sträcker ut tungan och gör sitt bästa med att få den att vibrera med hjälp av luft, så det låter ungefär "ptrschschshh!".

Förhoppningsvis gick det bättre än så.

Han lovade att ta fram en kalkyl för att se om det på nåt sätt skulle vara möjligt för oss att låna pengar till att köpa loss gården. Vi får se helt enkelt. Tills han återkommer finns det inte mycket mer att göra än att släppa tankarna kring det hela och njuta av långhelgen som nu har dragit igång.

Jag tar just nu ut pappaledighet på måndagar och fredagar ett par veckor framöver. Vilket gör att jag kan vara hemma och umgås med mina nära och kära extra mycket, underbart! JAG ÄLSKAR MIN PAPPALEDIGHET!



Var bara tvungen att lägga upp den här underbara bilden på Frida som jag tog med mobilen idag. Blir tamejfan nykär i henne när jag ser på denna bilden. Älskar dej, turtur!

Morgondagen är fortfarande lite oklart vad som sker. Kanske jag och "hellan" sticker på badhuset och röjjer lite. Först och främst är det sömnen som kallar så tills vidare önskar jag er alla en god natt.

Så här ser en 0 åring ut när han skrattar och uppfattar situationer som roliga.



Bilden vid matbordet föreställer en glad och söt pojke som får välja frukost, i detta fallet blev det två kiwis och en sideorder med havregröt, bra kombo!

Nästa bild har ni en lycklig mamma som får vara lite bebisfri och köra "storpöjkan" på dagis. Är jag inte duktig som låter Frida få slappa lite? haha

Nu ska vi snart hoppa in i bilen och bränna in till stan, därav mysbilden från bilstolen.

Nä' kula é rö' då fär ma'!

Hej!

Mitt namn är Rickard Flodkvist och jag är en glad, trevlig och lite sprallig tvåbarnsfar på 24 jordsnurr.

Så skulle min första rad i ett personligt brev se ut i dagsläget. Är det någonting som sticker i ögat på dej när du läser det där?

"Vänta nu, sa han att han var TVÅbarnsfar och bara 24år gammal?!?" Så tror jag att den vanligaste reaktionen på min ålder är. Det kan också vara min hjärna som spökar med mej. Men hade jag för tre år sen träffat en 24åring som hade ett barn på varsin arm, hade jag tyckt att det var en VÄLDIGT ung pappa.

Jag kan komma på mej själv att underkasta mej äldre farsor som jag vet inte är lika aktiva och delaktiga pappor som jag. Bara för att jag fått barn tidigare i livet betyder väl inte det att jag ska lära mej allt av dom? Jag menar, vi har ju lika lång erfarenhet av pappaskapet. Den dan jag blir rådfrågad av en 30-35 årig farsa om lite tips kring föräldraskapet kommer i alla fall jag att måla ett stort svart kors i taket. Kan vi inte ändra våra ideal så att vi i framtiden bedömer hur bra en farsa är, efter hur bra han faktist är och inte efter hur gammal han är? Eller är det bara jag som tänker att folks ideal är på detta vis?

Däremot har jag märkt sen jag fick två barn att folk börjar ta en lite mer seriöst som förälder. När man bara hade ett barn var det som att folk tyckte lite synd om mej och tänkte: "ett barn kan väl alla råka få". Nu när man har två barn är det andra bullar, jag har börjat stå upp för mej själv lite mer och det har fått folk att inse att man faktist är en seriös förälder. Jag behöver inte bevisa för alla att jag kan ta hand om mej själv och min familj. Dom antar det just för att jag har två barn.

Detta är mitt sätt att få August att somna in på. Är han mätt men ändå orolig och inte kan komma till ro kan jag alltid ta upp han så här och få han att somna.

Huset som vi bor i ligger ute för försäljning och vi håller på att kolla om det kan vara värt och ens går för oss att köpa det. Så jag har lite att ta tag i, ringa mäklare, bank, ägare osv.

Jag hittade en filmsnutt på mobilen som är ganska kul. Trots att Helmer slår sej så kan man inte hindra sej själv från att skratta lite. Elakt? ja, kanske. Men det ser ju så roligt ut.

Helmer dansar/snurrar from Rickard Flodkvist on Vimeo.

Det bästa med dessa veckor som rullar förbi är att jag har lyckats få till så att jag tar ut pappaledighet på måndagar och fredagar vilket gör att jag lyckas få ut extremt mycket tid med mina barn och självklart min sambo, Frida.

Med tanke på att jag har varit hemma ganska mycket med vårt första barn, inte kanske i närheten lika mycket som Frida, men ändå mycket, så har jag märkt att jag är väldigt försiktig med att trampa in på hennes egen tid när vi båda är hemma. Låt mej förklara.

Igår mitt på dagen så var både jag och Frida hemma, Frida hade som vanligt sysslosatt August (bebisen) medans jag försökte aktivera Helmer så gott jag kunde. Vi lekte jaga och sjöng och tillslut bestämde jag mej för att det var dags för Helmer att slappna av lite till en film i soffan. Så fort jag fått igång filmen så sprang jag iväg och tog över August så att Frida skulle hinna vara lite med sej själv (e.g. kolla fejjan). Så jag tar upp August och går omkring med han tills han somnar, vid detta laget så har jag hunnit bli kissnödig och måste då självklart gå på toan. Det är nu det sker, det märkliga....

Jag kan inte lägga ner han, för då vaknar han, det vet ju alla. Jag vill inte lämna över han till Frida för då vet jag att hon kommer bli lite irreterad (inombords) på mej och förmodligen kommentera det hela som: "kan man inte få sitta ner i en sekund, vad tror du jag gör när jag är kissnödig på dagarna?". Så istället för att utsätta mej för den förnedringen så låter jag August hänga kvar på axeln och sätter mej ner och pissar. Självklart vaknar August just som jag är klar och jag får pånytt gå omkring med han i åtta timmar. Varpå Helmer självklart lessnar på filmen.

Varför ska det vara sån kamp om vem som gör vad? Varför smyga omkring varandra istället för att bara säga "här, nu får du hålla han för nu måste jag pissa". Det finns ingenting som heter millimeter-rättvisa. Som pappa har jag alltid försökt vara så rättvis och jämlik som möjligt men självklart så är det omöjligt. Ska jag behöva straffa mej själv för att Frida har varit uppe på nätterna och mest hemma med våra barn? Hur länge ska jag utföra denna bestraffningen? När blir det lika igen? Alltså 0-0, kommer det någonsin att ske?

Jämlikhet är alltså något som vi strävar efter i vårat hem. Både hon och jag lagar mat, diskar, städar, leker med barn, tvättar, fixar och donar. Så det kan inte vara att jag skulle gjort mindre än henne på nåt av dessa områden, så vad är det då? Jag tror att det i grund och botten handlar om en sak: JAG HAR INGA BRÖST OCH KAN DÄRFÖR INTE AMMA!!

Kan vi inte bara låta udda vara jämnt? Jag jobbar (åtminsonde tre dagar i veckan) och du är mammaledig. Det finns inte chans för mej att hinna ikapp det försprång som du hunnit skaffa dej. Så kan vi inte låta udda vara jämnt? Kan jag få gå på toa ifred när jag är nödig?

Nöden har ju som sagt ingen lag.

Puss älskling!

Idag är en speciell dag.

Idag ska ni nämligen få se en liten kortfilm med Helmer. Jag satt igår och knåpade ihop några filmklipp för att kunna visa er lite av busen han sysslar med :)

Jag funderar på om starta en pappablogg kan vara någonting av det bästa jag gjort, inte för att Frida läser den och förstår mej utan för att jag får skriva av mej det värsta. Bara genom att sätta ord till känslorna så har jag lyckats blivit en gladare människa och fått en medvetenhet om hur man är som förälder och vad som "grinds my gears".

Den medvetenheten som jag börjat känna bara av att skriva av mej lite uppskattar jag sjukt mycket. Alla föräldrar borde skriva av sej lite då och då, bara för att rensa ur systemet. Kanske skulle vi slippa en del av alla misshandlingar av småbarn som sker varje dag. Bara en bråkdel kanske, men en bråkdel skulle fortfarande vara värt det. Bloggen har fått mej att tänka en extra gång innan jag skäller ut mina nära och kära och förhoppningsvis känner dom av att jag är en lite lyckligare människa.

Tänkte försöka lägga ut ganska mycket film här på bloggen och här kommer första.

Hoppas ni uppskattar den!

Helmers bus... from Rickard Flodkvist on Vimeo.