Stålpappan

Tänk vad konstigt det är att dom man älskar mest har man lättast att bli förbannad på. Och inte bara det man blir oftast mycket, mycket argare på personen än man blivit på en som man inte bryr sej ett skit om.

Ta för exempel Frida.
Ibland när Frida pratar så svarar jag inte, det är inte för att vara otrevlig eller nonchalant utan för att jag helt enkelt inte har något att tillägga och känner det som att det är överflödigt att kommentera.
Det finns ingenting på denna jord som retar Frida lika mycket som när jag gör så.

Vad ska man göra åt saken då?
Förmodligen i just detta fall måste jag öppna käften och säga: "mmm" eller "jag håller med" för att undvika att förstöra i värsta fall en hel dag.

Men i det stora loppet då?
Varför är det lättare att tända till på vad ens närmaste tycker, tänker, säger eller gör? Jag menar, jag går omkring och försöker göra Frida till lags med det mesta jag gör, ja jag skulle nog kalla mej själv toffel. Men det finns också gränser. Jag spelar fotboll och åker därför på träning när vi har träning med laget. Är det fel av mej att "unna" mej själv att träna fotboll? Det är ganska påfrestande för Frida att jag har ett visst antal träningar varje vecka.

Hur löser ni när ni inte räcker till? Är 24 timmar på ett dygn för lite? Jag önskar bara att jag kunde vara rättvis i min "tidsutdelning" mot alla parter. Barnen, Frida, fotbollen, jobbet och vänner. Det är inte lätt. Ska ta och skaffa mej en sån där klocka som Hermione Granger har. Det skulle vara det ultimata! Vara på flera ställen samtidigt. Oj vad enkelt allt skulle vara.