Djungelhuset!

Tjena tjena!

Inget inlägg på många timmar nu, det beror på att jag satt större delen av kvällen och klippte ihop en liten kortfilm från när vi var på djungelhuset senast.

Det tar tid att klippa ihop enkla filmer även fast jag använder det enklaste programmet som finns på marknaden, windows live moviemaker.

Men den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge. Usch vilket uselt ordspråk. När jag vill ha något vill jag ha det nu, inte sen eller snart, NU.

Men hur som helst så tar det sin lilla tid att redigera film. Stackars dom som videobloggar.

Ajja nog tjatat, här kommer filmen, mycket nöje!

En dag på djungelhuset. from Rickard Flodkvist on Vimeo.


Korta dygn.

Tänk vad konstigt det är att dom man älskar mest har man lättast att bli förbannad på. Och inte bara det man blir oftast mycket, mycket argare på personen än man blivit på en som man inte bryr sej ett skit om.

Ta för exempel Frida.
Ibland när Frida pratar så svarar jag inte, det är inte för att vara otrevlig eller nonchalant utan för att jag helt enkelt inte har något att tillägga och känner det som att det är överflödigt att kommentera.
Det finns ingenting på denna jord som retar Frida lika mycket som när jag gör så.

Vad ska man göra åt saken då?
Förmodligen i just detta fall måste jag öppna käften och säga: "mmm" eller "jag håller med" för att undvika att förstöra i värsta fall en hel dag.

Men i det stora loppet då?
Varför är det lättare att tända till på vad ens närmaste tycker, tänker, säger eller gör? Jag menar, jag går omkring och försöker göra Frida till lags med det mesta jag gör, ja jag skulle nog kalla mej själv toffel. Men det finns också gränser. Jag spelar fotboll och åker därför på träning när vi har träning med laget. Är det fel av mej att "unna" mej själv att träna fotboll? Det är ganska påfrestande för Frida att jag har ett visst antal träningar varje vecka.

Hur löser ni när ni inte räcker till? Är 24 timmar på ett dygn för lite? Jag önskar bara att jag kunde vara rättvis i min "tidsutdelning" mot alla parter. Barnen, Frida, fotbollen, jobbet och vänner. Det är inte lätt. Ska ta och skaffa mej en sån där klocka som Hermione Granger har. Det skulle vara det ultimata! Vara på flera ställen samtidigt. Oj vad enkelt allt skulle vara.



Händelserika dagar...




Bilder från dom senaste dagarnas bravader. Helmer har som sagt fyllt två år och har i och med det blivit en storkille! Grattis gubben! Tobbe har varit på besök och vi har hittat på massor utav skoj, bland annat grävt en snögrotta, varit på djungelhuset, ätit gott och bara umgåtts!

Snickarn var ju här i veckan och kollade igenom huset. Han konstaterade väl egentligen det vi redan visste, det är satans mycket som ska fixas och det krävs, pengar, engagemang och ork! Vi har väl inte tagit något beslut men det lutar väl åt att vi inte kommer att köpa gården. Det som är bra med allt det här är att vi har i alla fall kommit fram till att vi vill bo i hus.

Mitt bästa bygge i hela mitt liv! from Rickard Flodkvist on Vimeo.


Jobba=fritid?

Jaha, då sitter man och kvälls/helg jobbar igen. Fy fan vad tråkigt. Tänk att det är detta som Frida anser vara min egen tid, då jag får njuta av tillvaron och va för mej själv. Inget illa ment men det känns helt jävla otroligt...

Så vad gör jag då?

Jag sitter och svarar i telefon på Eniro118118. Jag svarar på ungefär 300 till 400 samtal per dag. Mellan samtalen har jag i snitt EN sekunds väntetid. Ganska bra tryck alltså. Detta blogginlägg skriver jag på rasten.

Nu till den bra skiten. Vi har fått tillbaka internet, det är som att telia gick in och läste mitt blogginlägg och förstod att "så här kan han fan inte ha det". Det tog relacomteknikerna ca 10minuter att fixa felet, jävligt bra! Synd att det är såna tomtar som sitter på supporten där. Imorrn ska jag försöka hinna lägga ut lite bilder från dom senaste dagarna. Det är mycket som har hunnit hända, Helmer har fyllt två år!!!! Tobbe, en av mina bästa vänner från Luleå och snart gudfar till August har varit och hälsat på ett par dagar. Vi har haft en snickare på besök som har hjälpt oss att gå igenom vad som behöver ses över på gården.

Mycket spännande som har hänt men håll ut tills imorrn så ska ni få en riktigt god kaka att bita i.


Felia...

Hej Telia!

Ni har den bästa kundtjänsten jag varit med om hittils....





NOT!

Vi har inget internet sen i fredags och det skulle varit fixat igår, men nej, tro det eller ej så var det någon som hade klantat sej så vi får vänta till på måndag (preliminärt) med att få det fixat. Fattar dom inte att vi vill blogga? :)

 

Tobbe en polare från Luleå är här och hälsar på just nu och det är alltid superkul! Han är den av mina kompisar från tidigare som bäst klarar av att jag är farsa, därför har jag också tillfrågat han om han vill vara gudfar till August. Vilket han tackade jag till! :)

Nu vet ni varför jag inte bloggat på sistonde, men håll ut för det är mycket som kommer att behöva skrivas av när jag återkommer på Måndag.


Jamtli och banken...

Hej alla glada!

Efter dagislämning av Helmer idag åkte vi in till stan. Vi bestämde oss för ta ett litet pitstop på Jamtli innan mötet på banken. Varför just Jamtli då? -Jo, för att Fridas mamma jobbar där och vi får äta gratis! Haha, just det ekonomitänket vi behöver för att få ta ett lån :) När vi som bäst håller på att plocka från salladsbordet så dyker Fridas brors sambo, Anna, upp med hennes två barn Elsa och Selma. Så det blev en liten "mini-släkträff" av det hela. Väldigt trevligt!



Så här söt är Elsa när hon vet att det vankas fika och varmkorv.

Efter den goda lunchen var det dags för lite allvar så vi klev in på Handelsbanken i Östersund där vi hade bokat ett möte med självaste chefen, Petter.

Ungefär så här tror jag att han uppfattade mej (min paranoida hjärna som spökar igen, bra psykolog någon?):

Jag: -Hej jag är 24år och en osnyten snorunge som jobbar på eniro kan jag få låna 2,6millar av dej?
Han (tänker): -"Sure", varpå han gör en mental nedåtpekande tumme samtidigt som han sträcker ut tungan och gör sitt bästa med att få den att vibrera med hjälp av luft, så det låter ungefär "ptrschschshh!".

Förhoppningsvis gick det bättre än så.

Han lovade att ta fram en kalkyl för att se om det på nåt sätt skulle vara möjligt för oss att låna pengar till att köpa loss gården. Vi får se helt enkelt. Tills han återkommer finns det inte mycket mer att göra än att släppa tankarna kring det hela och njuta av långhelgen som nu har dragit igång.

Jag tar just nu ut pappaledighet på måndagar och fredagar ett par veckor framöver. Vilket gör att jag kan vara hemma och umgås med mina nära och kära extra mycket, underbart! JAG ÄLSKAR MIN PAPPALEDIGHET!



Var bara tvungen att lägga upp den här underbara bilden på Frida som jag tog med mobilen idag. Blir tamejfan nykär i henne när jag ser på denna bilden. Älskar dej, turtur!

Morgondagen är fortfarande lite oklart vad som sker. Kanske jag och "hellan" sticker på badhuset och röjjer lite. Först och främst är det sömnen som kallar så tills vidare önskar jag er alla en god natt.

Mobilbildersorgie!



Så här ser en 0 åring ut när han skrattar och uppfattar situationer som roliga.



Bilden vid matbordet föreställer en glad och söt pojke som får välja frukost, i detta fallet blev det två kiwis och en sideorder med havregröt, bra kombo!

Nästa bild har ni en lycklig mamma som får vara lite bebisfri och köra "storpöjkan" på dagis. Är jag inte duktig som låter Frida få slappa lite? haha

Nu ska vi snart hoppa in i bilen och bränna in till stan, därav mysbilden från bilstolen.

Nä' kula é rö' då fär ma'!

Ideal

Hej!

Mitt namn är Rickard Flodkvist och jag är en glad, trevlig och lite sprallig tvåbarnsfar på 24 jordsnurr.

Så skulle min första rad i ett personligt brev se ut i dagsläget. Är det någonting som sticker i ögat på dej när du läser det där?

"Vänta nu, sa han att han var TVÅbarnsfar och bara 24år gammal?!?" Så tror jag att den vanligaste reaktionen på min ålder är. Det kan också vara min hjärna som spökar med mej. Men hade jag för tre år sen träffat en 24åring som hade ett barn på varsin arm, hade jag tyckt att det var en VÄLDIGT ung pappa.

Jag kan komma på mej själv att underkasta mej äldre farsor som jag vet inte är lika aktiva och delaktiga pappor som jag. Bara för att jag fått barn tidigare i livet betyder väl inte det att jag ska lära mej allt av dom? Jag menar, vi har ju lika lång erfarenhet av pappaskapet. Den dan jag blir rådfrågad av en 30-35 årig farsa om lite tips kring föräldraskapet kommer i alla fall jag att måla ett stort svart kors i taket. Kan vi inte ändra våra ideal så att vi i framtiden bedömer hur bra en farsa är, efter hur bra han faktist är och inte efter hur gammal han är? Eller är det bara jag som tänker att folks ideal är på detta vis?

Däremot har jag märkt sen jag fick två barn att folk börjar ta en lite mer seriöst som förälder. När man bara hade ett barn var det som att folk tyckte lite synd om mej och tänkte: "ett barn kan väl alla råka få". Nu när man har två barn är det andra bullar, jag har börjat stå upp för mej själv lite mer och det har fått folk att inse att man faktist är en seriös förälder. Jag behöver inte bevisa för alla att jag kan ta hand om mej själv och min familj. Dom antar det just för att jag har två barn.

Blandad kompott..



Detta är mitt sätt att få August att somna in på. Är han mätt men ändå orolig och inte kan komma till ro kan jag alltid ta upp han så här och få han att somna.

Huset som vi bor i ligger ute för försäljning och vi håller på att kolla om det kan vara värt och ens går för oss att köpa det. Så jag har lite att ta tag i, ringa mäklare, bank, ägare osv.

Jag hittade en filmsnutt på mobilen som är ganska kul. Trots att Helmer slår sej så kan man inte hindra sej själv från att skratta lite. Elakt? ja, kanske. Men det ser ju så roligt ut.

Helmer dansar/snurrar from Rickard Flodkvist on Vimeo.


7081-59 = 0-0?

Det bästa med dessa veckor som rullar förbi är att jag har lyckats få till så att jag tar ut pappaledighet på måndagar och fredagar vilket gör att jag lyckas få ut extremt mycket tid med mina barn och självklart min sambo, Frida.

Med tanke på att jag har varit hemma ganska mycket med vårt första barn, inte kanske i närheten lika mycket som Frida, men ändå mycket, så har jag märkt att jag är väldigt försiktig med att trampa in på hennes egen tid när vi båda är hemma. Låt mej förklara.

Igår mitt på dagen så var både jag och Frida hemma, Frida hade som vanligt sysslosatt August (bebisen) medans jag försökte aktivera Helmer så gott jag kunde. Vi lekte jaga och sjöng och tillslut bestämde jag mej för att det var dags för Helmer att slappna av lite till en film i soffan. Så fort jag fått igång filmen så sprang jag iväg och tog över August så att Frida skulle hinna vara lite med sej själv (e.g. kolla fejjan). Så jag tar upp August och går omkring med han tills han somnar, vid detta laget så har jag hunnit bli kissnödig och måste då självklart gå på toan. Det är nu det sker, det märkliga....

Jag kan inte lägga ner han, för då vaknar han, det vet ju alla. Jag vill inte lämna över han till Frida för då vet jag att hon kommer bli lite irreterad (inombords) på mej och förmodligen kommentera det hela som: "kan man inte få sitta ner i en sekund, vad tror du jag gör när jag är kissnödig på dagarna?". Så istället för att utsätta mej för den förnedringen så låter jag August hänga kvar på axeln och sätter mej ner och pissar. Självklart vaknar August just som jag är klar och jag får pånytt gå omkring med han i åtta timmar. Varpå Helmer självklart lessnar på filmen.

Varför ska det vara sån kamp om vem som gör vad? Varför smyga omkring varandra istället för att bara säga "här, nu får du hålla han för nu måste jag pissa". Det finns ingenting som heter millimeter-rättvisa. Som pappa har jag alltid försökt vara så rättvis och jämlik som möjligt men självklart så är det omöjligt. Ska jag behöva straffa mej själv för att Frida har varit uppe på nätterna och mest hemma med våra barn? Hur länge ska jag utföra denna bestraffningen? När blir det lika igen? Alltså 0-0, kommer det någonsin att ske?

Jämlikhet är alltså något som vi strävar efter i vårat hem. Både hon och jag lagar mat, diskar, städar, leker med barn, tvättar, fixar och donar. Så det kan inte vara att jag skulle gjort mindre än henne på nåt av dessa områden, så vad är det då? Jag tror att det i grund och botten handlar om en sak: JAG HAR INGA BRÖST OCH KAN DÄRFÖR INTE AMMA!!

Kan vi inte bara låta udda vara jämnt? Jag jobbar (åtminsonde tre dagar i veckan) och du är mammaledig. Det finns inte chans för mej att hinna ikapp det försprång som du hunnit skaffa dej. Så kan vi inte låta udda vara jämnt? Kan jag få gå på toa ifred när jag är nödig?

Nöden har ju som sagt ingen lag.

Puss älskling!


Barn, är dom int go så säj...

Videodag!!!

Idag är en speciell dag.

Idag ska ni nämligen få se en liten kortfilm med Helmer. Jag satt igår och knåpade ihop några filmklipp för att kunna visa er lite av busen han sysslar med :)

Jag funderar på om starta en pappablogg kan vara någonting av det bästa jag gjort, inte för att Frida läser den och förstår mej utan för att jag får skriva av mej det värsta. Bara genom att sätta ord till känslorna så har jag lyckats blivit en gladare människa och fått en medvetenhet om hur man är som förälder och vad som "grinds my gears".

Den medvetenheten som jag börjat känna bara av att skriva av mej lite uppskattar jag sjukt mycket. Alla föräldrar borde skriva av sej lite då och då, bara för att rensa ur systemet. Kanske skulle vi slippa en del av alla misshandlingar av småbarn som sker varje dag. Bara en bråkdel kanske, men en bråkdel skulle fortfarande vara värt det. Bloggen har fått mej att tänka en extra gång innan jag skäller ut mina nära och kära och förhoppningsvis känner dom av att jag är en lite lyckligare människa.

Tänkte försöka lägga ut ganska mycket film här på bloggen och här kommer första.

Hoppas ni uppskattar den!

Helmers bus... from Rickard Flodkvist on Vimeo.


Påklädning...

Jag anser mej själv vara en ganska lugn person. Jag hettar inte lika ofta på mina nära och kära som en del andra. På en "hettnings-skala" från 1-10 där 1 är supercool och 10 är superaggro så skulle jag nog bedöma mej själv som en trea. Varken för het eller för cool.

Men det finns två olika scenarion som jag vet att jag har superlätt till att brinna av en eller ett par säkringar. Det första är väldigt enkelt, på morgonen.

När jag är trött och inte fått vakna till liv riktigt ännu (och detta kan ta ett tag) så önskar jag bara att alla kunde smyga på tå runt omkring mej och göra mej till lags utan att jag behövde yttra ett ord. En perfekt morgon skulle se ut ungefär såhär: Jag vaknar av mej själv, kliver upp och ser att Helmer redan sitter och äter frukost med Frida som förutom att ta hand om båda våra barn även har hunnit koka gröt och brygga kaffe till mej. Hon skiner upp när jag kliver in i köket och önskar mej en god morgon och frågar om hon får hälla upp kaffe åt mej. Jag mumlar lite surt "mmm" till svars och hon smyger därefter till kaffebryggaren och häller upp en köpp. Ställer den på bordet framför mej, kysser mej på kinden och viskar i örat "jag älskar dej". Helmer äter frukosten utan att ställa till några som helst problem och sitter därefter och väntar på att jag ska bli klar. När han märker att jag är redo att sätta igång denna dagen så plockar han bort sin tallrik och går och tvättar sej runt mun varpå han går och byter sin egen skitblöjja och klär på sej riktigt fort.

Andra scenariot är påklädningen. Ni som har barn förstår säkert varför det är så lätt att hetta till i just dessa lägen men ni som inte har barn ska få det förklarat. Tänk er att försöka klä på någon som absolut inte vill samarbeta, varken med att sitta still eller ta på sej ett enda plagg. Det enda personen du försöker klä på vill är att slippa ifrån den idiot som försöker hålla i en. Samtidigt så är jag oftast lite stressad, påväg till dagis, eller för att han inte ska hinna bli så varm eller så har vi bråttom någon annanstans. Det är inte lite som ska kläs på heller (i kronologisk ordning): blöjja, underställsbyxor, underställströjja, tjocksockar, fleecebyxor, tjocktröjja, halskrage, overall, skor, mössa och vantar. Är man påväg till dagis ska man även hinna packa en väska med snuttefilt, tutte, sovkläder, extra kläder och eventuellt blöjjor. I dessa lägen är jag så frustrerad så Frida kan inte ens säga "har du packat ner snutten?" utan att jag ska hetta. "JAG SKA" blir det till svar med min argaste stämma eller, "vafan, ser det ut som att jag inte sysslar med någonting, gör det du!" varpå hon blir sur (naturligtvis) och detta gör ju inte situationen bättre. Varför kan jag inte bara lära mej att svara "nej älskling, kan du hämta den?". Med den lilla kommentaren hade vi sluppit dom spänningarna som blir av att man skäller ut varandra. All min ilska släpper dock så fort vi kommit ut genom dörrarna. Då är allting normalt igen, "lagomcoola" farsan är tillbaka. Men Frida är ju kvar inne irreterad.

Det jag vill ha sagt är även fast man gör sitt bästa kan man alltid försöka bli bättre och jag hoppas att genom att skriva detta bli lite bättre på att inte hetta. För barnens skull men även för min och fridas skull. För vem vill egentligen göra någon arg eller vara arg själv?
Får man välja själv så blir det så här...

Då var man igång...


Idag har jag, Frida, Helmer och August varit på turné runt om i Östersundstrakten...

Dagen började med att vi egentligen besämde oss för att bara vara hemma och mysa. Men efter några snabba telefonsamtal så var dagen istället fullbokad med både "grattisniharfåttenbebis" fika och uppföljande middag.

Denna tiden i Helmers liv är så otroligt kul att följa, hade man haft nog med dineros hade man hyrt in en kameraman att punktmarkera han. Sen hade man kunnat ta fram filmklippen lite längre fram i tiden. Ungefär då trotsåldern startar. Tänk vad skönt att bara skickas tillbaka i sinnet till denna underbara tid då allt är på topp när dom är som jobbigast!

Hur som helst, fikat ute i Lit hos Jessica, Jesper, William och deras lilla. Underbart mysigt och avslappnande. Sen vidare till middagsbjudning ute i Lugnvik hos Sandra och Micke och deras två barn Ella och Elias.

Så grymt skönt att slippa tänka på mat och mellis osv. för en dag.

Tack alla ni!

Nu blire att mysa ner sej i soffan och försöka få minstingen att somna.

Punkt för idag.

Nyare inlägg
RSS 2.0